En episod: A småvisslar på en liten oavslutad melodisnutt han hittar på medan han pysslar med annat. I rummet intill står U och diskar. U anser sej totalt omusikalisk, men A noterar att U tar upp hans lilla melodi, och därtill avslutar den elegant. När A påpekar detta för U och ger honom en komplimang, ser denne ut som ett frågetecken: ”Vadå, hade jag visslat?” – Musiken lever sitt eget liv – i oss och genom oss.
Att musikterapi i olika former fungerar är utan tvivel. Och ni har väl hört det där om att kor mjölkar bättre till musik? Denna Musikens Makt, ja. Den som bland annat döljs inuti oss. Varför inte släppa den fri? Den kan vara till mycket – att ha kul, ha allvar, att lära sej om sej själv och andra, att öva diverse motoriska förmågor samtidigt, eller att ta vägen nånstans bortom sej själv – eller till sin djupaste kärna – hur man nu vill se det. För sin egen skull, för andras skull.
Och när man väl gripits – vem bryr ser om tid och väder ? (bilden är från Urkult-festivalen) Eller vad någon annan tycker?
Musiken kan ses – ja egentligen höras förståss – som ett språk, ett kommunikationsmedel som alla kan använda. Att utveckla sig musikaliskt kan ses som att tämja, och samtidigt göra sej till ett redskap för Musikens makt, lite vartefter. Det som får många att hänge sej åt musikens värld är den speciella upplevelsen av att musiken liksom kommer ur en själv utan att man ”gör ” någonting. Instrumentet spelar liksom av sej själv, och med förvåning kan man iaktta vad som kommer fram ibland. Faktum är att detta kan hända en utan att man har övat i åratal. Det handlar om att ge sej tid att koppla av – och på – i ett musikaliskt flöde. Att koppla bort alla ovidkommande tankar och funderingar, som kan störa uttrycket och upplevelsen (som tvivel på ens egen förmåga mm.) Man måste alltså – åtminstone då och då – tillåta sej att spela så enkelt som man behärskar och ”luta sej” in i detta. Eller kanske diska samtidigt ibland, som U i berättelsen ovan.
Om ni är några som vill utforska de ”djupare” sidorna av musikens makt, så är ni härmed inbjudna till en kurs/träff där vi utforskar detta tillsammans! Se ”Kurser” i menyn.
Till ”För dem som inte kommit igång”
Om det musikaliska samspelet
Musikens makt blir som mest tydlig när man musicerar tillsammans. För det som man inte kan åstadkomma ensam kan man åstadkomma tillsammans. För musiken är ju en samverkans konstform mer än de flesta.
Varför är det naturligare att musicera ihop än att till exempel måla en bild eller skriva en bok ihop? För det är det väl? Musikanter kommer oftast i grupp. Och gör det samtidigt. Här är några svar: Det handlar bland annat om örat, som inte går att blunda med, och det går inte att bara lyssna åt ett håll. Allting som låter på en plats blandas automatiskt . Och det handlar om tiden, som synes obevekligen gå framåt. Varje del av musiken finns bara i ett ögonblick, som det gäller att fylla. Och är det slut är det slut. Allt detta blir en möjlighet att sy ihop flera flöden av ljud till musik. Och till det behövs flera musikanter. Ensam kan man inte få till så mycket. Alla inblandade måste vara där hela tiden. Och det är ju ett fantastiskt språk – där man slipper ”veta” exakt vad man uttrycker, men där ändå ett kraftfullt och givande utbyte kan ske.
Samspela kan man göra redan från början när man lär sej musicera. Man kan till och med improvisera, det vill säga hitta på medan man spelar. Det handlar om konsten att ta det enkelt, och låta det vara enkelt, medan man låter sej hitta på och lyssnar på sej själva, varandra och helheten. Att improvisera tillsammans är det lättaste men ändå ibland ett svårt sätt att närma sej musiken. Det är lätt därför att det är möjligt att delta med ett minimum av tekniska och teoretiska kunskaper. Det är svårt därför att man konfronteras med musikens makt och mystik på ett direkt sätt. Man möter sig själv och varandra i nuet på ett oförutsägbart sätt, vilket ju ibland kan vara en utmaning. Att låta sej låta är en liten konst i sej, liksom att lyssna utan att låta sej störas av det inre pratet, som lätt kommer igång om man känner sej lite osäker. Men om man bestämmer sej för att hålla på en stund, och att tillåta varandra att pröva sej fram, kan mycket spännande hända. Och ta gärna med barn i musicerandet ibland, det underlättar.
Enkla tips för att improvisera tillsammans finns i handledningen till Krummeluren.