Gemensamt för långa blåsinstrument utan fingerhål eller klaffar, som Krummeluren och Stavflöjten (liksom Multiflöjten) är att man får många olika toner genom att blåsa olika hårt. Det gäller också andra övertonsflöjter som sälgflöjter, slovakiska fujara eller ryska kalyuka, liksom en del indianflöjter. Även näverlurar och äldre fanfartrumpeter bygger på samma princip.
Den skala som fås är en så kallad naturtonskala. Denna skala är den mest ”naturnära” skalan, där tonerna uppstår genom att flöjten funktionsmässigt delar in sej i ett stigande antal lika delar vid ökat blåstryck. Naturtonskalan skiljer sig till stora delar från de skalor vi möter på t.ex. pianon och gitarrer. I en naturtonskala ligger tonerna tätare ju högre upp i registret man kommer, och en del toner låter lite ”bluesigt” eftersom de ligger mellan pianotonerna. (eller rätterligen: pianotonerna ligger mellan naturtonerna). En handledning med presentation av tonförrådet medföljer flöjterna.
Krummeluren är konstruerad för att ge så många toner som möjligt , både när man blåser svagt och när man blåser hårdare, detta utan att man använder händerna . Den svarar på en mycket svag anblåsning, och med lite övning kan man skilja ut en hel del toner när man blåser hårt.
Lyssna här på en inspelning av de toner man får ut ur en normal Krummelur.
De här tonerna är det som hörs:
[c] c g c e g b (lågt) c d e f #(lågt) g a b(högt) b(lågt) h c …
För den som kan lite musikteori: Som ni ser och hörde (?) så omfattar flöjtens tonförråd c:a 4 oktaver, med C som grundton. Den första oktaven har bara 2 toner, den andra 3, den tredje 5 och den fjärde 9 (!) toner. Grundtonen, som står inom parentes, är svår att få fram och finns inte med i ljudexemplet ovan. Det har att göra med en kompromiss i konstruktionen av munstycket. Men med lite tur och ansträngning att blåsa jättesvagt, kan man ana den på en del flöjter . Ovanför den fjärde oktaven är det mycket svårt att kontrollera vad som kommer ut, vilket också hörs på ljudillustrationen. Förresten – det finns en möjlighet att stämma om flöjten något, om man t. ex. ska spela ihop med ett lite för lågt piano. För detta behövs en rörbit att trä på slangens nederände, som kan skaffas från Låta vid behov. Hör av er till info [at} soundwell.com i sådant fall!
Så, av flöjtens tonförråd ska 10-12 toner inte vara några problem för de flesta att få fram. Och har man mycket svag blåsmotorik, så kan man ändå få fram några olika toner i det låga registret.
Stavflöjten är i standardversionen hälften så lång som Krummeluren , vilket innebär, att den också har en naturtonskala i C, som dock ligger högre, och därför gör att man får fram färre toner när man blåser från löst till hårt. Men med Stavflöjten finns en annan möjlighet. Genom att helt täcka den nedre ändan medan man blåser från löst till hårt får man ytterligare toner med hjälp av en annan skala. Genom att kombinera dessa två skalor kan du använda ett drygt tiotal toner för spelet. Du kan alltså växla mellan att ha änden öppen och hålla för den under spelet.
De toner som fås med Stavflöjten är följande (de inom hakeparentes [ ] är normalt svårare all få fram, lite beroende på den enskilda flöjten)
Med nedre öppningen öppen fås (jämför Krummelurens skala):
[c] c g c e g b (lågt) c [ d e f #(lågt) ..]
Med nedre öppningen stängd fås:
[c] g e b (lågt) d f #(lågt) a b (högt) h …
För den specialintresserade: Den andra, ”stängda” skalan ovan består av varannan ton i den första, med läget en oktav lägre. Detta innebär, att man kan få fram nedanstående skala – där de vanliga bokstäverna står för toner som fås med nedre öppningen öppen, och de fetstilade bokstäverna för toner som fås med nedre öppningen stängd:
[c] c g c e g b (lågt) c d e f #(lågt) g a b(högt) b(lågt) h c …
Dessutom kan du få fram ytterligare effekter, genom att till hälften täcka nedre änden, varvid den ”öppna” tonen sänks något. Denna teknik gäller också för de olika längderna på Multiflöjten, och dess skalor är av samma typ som C-skalan ovan.
Stavflöjtens spelteknik kan även i viss utsträckning användas med Krummeluren , även om den är konstruerad för att det inte ska behövas. Har man tillräcklig motorik i en hand, kan man – särskilt när man blåser svagt – pröva att hålla för nederänden helt eller delvis medan man blåser. Då kan man få ytterligare några olika toner ur flöjten. Ibland kan dessa vara lite svaga, eftersom Krummeluren som sagt inte är konstruerad för den sortens spel.
Som extra tillbehör och varianter kan man få flöjterna med en stämmuff, som gör att man kan ändra tonhöjden något, för att t.ex. anpassa dem till instrument med fasta tonlägen, som är något ostämda. En annan extramöjlighet, som man kan använda när många ska spela på samma flöjt i samma spelstund är, att alla får varsin plastmuff att använda som extra munstycke, ett hygienmunstycke, som man trär på och blåser igenom. Sådana muffar kan köpas i en elaffär eller från Låta.
GRUNDTIPS: När allt detta är sagt, låt inte informationen hindra dej från att låta flöjterna låta och pröva dej fram i din egen takt. Fundera inte så mycket på vilka toner som kommer i början. Ta de toner som kommer, och lek med dem. Och spela gärna ihop, med fler flöjter eller med komp från gitarr eller piano. Låt dej låta!